Julfrid...

... in my ass...
Senaste veckan har bestått av julbord på Casinot på fredagen, julbord med jobbet på lördagen, storstädning i hemmet, stortvättning, julklappshandling, föräldraträff, fika med arbetskollegorna, födelsedagsfirande av mor, köttbullestekning i mängd XXL och planering. DESSUTOM har jag storhandlat på Willys helt själv med Mirah och småkusinerna, på 4 resp 6 år. Hur jag tänkte då vet jag inte!? Mitt i storhandlingen fick vi släppa allt, slita med oss Mirah och springa ut igen för att leta en toalett innan det hann hända någon olycka. Väl inne på toaletten hinner en av ungarna dessutom börja mumsa tvål. Tillbaka i affären tjaffsas det om vem som ska köra vagnen, Mirah börjar bli otålig och jag missar att köpa hälften av alla grejjer. Väl i den långa kön till kassan tar jag upp Mirah i famnen och känner då den härliga odören. Ongen har lyckats skita ner sig och är blöt ända ut på byxorna. Japp, bara att sätta ner na i babyskyddet igen och låtsas att det regnar... Vägrar ju att kliva ur kön! Släng in en portion migrän på det, som har hållt i sig i dagarna tre, så har ni min julfrid i Speckstahuset.
I morgon blir det mer handling, huset ska dammsugas och torkas, farmor ska grattas uppe i Hullsjöskogarna och på kvällskvisten ska vi förhoppningsvis få slappna av med goda drycker och uppesittarkväll i trevligt sällskap.
Nu, sängen. PUNKT.

Jo just. Våran lilla marodör har hittat sin nya favvoleksak, julgranen. Jag springer likt en 100-meterslöpare fram och tillbaka till julgranen skrikandes AJA BAJA MIRAH!! Och får som vanligt ett leende tillbaka som talar sitt tydliga språk: "Jag skiter fullständigt i vad du säger mamma!"
Jo du tack...