Svunna tider...

... eller iaf från förra helgen. Datorn lever ju som sagt sitt egna liv så man får passa på att uppdatera när det funkar! :) Är du kanske en datanörd som sitter på en relativt ny Mac men känner att den redan blivit för gammal? Tveka inte att adoptera bort den till mig. Jag lovar att ta hand om den som mitt andra skötebarn. Jag vill så badly ha en Mac NU! Och kom precis på att jag måste spela på Lotto....

.....så, Lotto spelat. :)

Ja under veckan som gått så har det inte hänt så mycket. Utvändigt har vi grävt lite på baksidan och lagt ut lite fyllnadsmassor. Invändigt så var Leif från Ryds glas hit i tisdags och kollade in trappen så att vi kan beställa räcke. Blir ett rostfritt räcke från Marifix där. Och när han ändå var här passade vi på att mäta och beställa spegeln till badrummet. Så nu ska jag gå ut och se om jag kan få till nå färg på bräderna som ska sitta på väggen bakom. Har ju åkt på jordens dunderförkylning så jag får se hur många bräder jag orkar med. Just nu känns det som jag helst bara skulle vilja ligga i soffan hela dagen!

Jag körde grävare för första gången i mitt liv! Men attans så roligt det var, å svårt! Skulle upp med skopan men grävde ner, skulle dra emot men drog ifrån. Tog ett tag innan man fick kontroll över spakarna! Höll till å med på att köra skopan i huvet på Patrick! Tur det gick långsamt! haha Men lite svinn får man ju räkna med när man är nybörjare... ;)

Hushållsarbetet förra helgen i Huvén/Berglundfamiljen innebar att P körde traktor och drog fram jord medan jag grävde och drog ut det i slänten. Roligare än att diska kan ja lova! :D 

Vi har hunnit med att sola på altanen, jag å Mirah.

Och ätit lunch ute.

Datorjäveln!

Datorn som kommer från självaste underjordiska jävulen.... Kommer ständigt upp nån jäddra ruta man måste klicka bort MINST 30 gånger och efter det funkar det inte att ladda upp bilder ELLER att glo på bilder. Jag blir fullkomligt jävla ursinnigt vansinnig!!
Tro om det skulle bli bättre om man hiva´n i väggen...

1....2.....3.....djupa andetag.....

Golv på övervåningen!

Puttrick har ju jobbat på som vanligt, likt en duracellkanin, så nu har nästan hela övervåningen fått golv! Och som vanligt så får även hans far hänga med på ett bananskal och slita häcken av sig! Mycket uppskattat! hehe :)

Känns iaf genast så mycket mer hemtrevligt där uppe! Dock känns golvet liiiite mera grått än vad jag trott då jag gärna haft det liiite mörkare. Men hey, man kan inte få allt här i livet... tyvärr...

Vårat framtida sovrum.

Hallen sett från badrummet uppe. Till vänster är Patricks garderob och rakt fram har ni min.

Hallen sett från andra sidan.

På tisdag kommer det nån från Ryds glas och ska mäta trappen så att vi ska få till nått räcke! Äntligen!

Mirah inspekterar sitt rum för allra första gången i sitt liv. Tråkigt så förbannat verkade det vara då hon hela tiden kröp ut därifrån. Förmodar att bristen på leksaker gjorde sitt till... ;)

--------------------------------------------------------

Och AAAAJ nu tog ja mig själv i örat. Skärpning med bloggen säger ja till mig själv. Ja a, nu ska det råda bot å bättring. Tack å hej!

Nä nu spricker jag sönder av stolthet!!

Idag hände det! Ett.... två... tre.... fyra! Idag tog Mirah sina första fyra steg!! Förut har hon ju lyckats tagit två steg men då i mera paniktakt och sedan slängt sig emot en så någon vidare koll har hon inte haft. Idag däremot ville hon verkligen prova och man såg riktigt på henne hur hon fokuserade. Först blev det ETT stadigt steg framåt innan hon satte sig. Och då passade jag på att hurra, pussa och klappa händerna så då blev hon så glad att hon ville prova mera. Upp igen och ett steg framåt, vila och hitta balansen, och sedan ett steg till innan hon satte sig ner. Efter att ha provat några gånger så tog hon sedan fyra stadiga steg framåt heeelt själv! Och minen på henne när hon märker att hon klarar av det är heeelt oslagbar!!

Blev så exalterad att tårarna kom och ja slängde mig på telefonen och ringde Patrick! Tyvärr är det supersvårt att få det på kort eller film då hon genast blir så intresserad av kameran att hon slutar fokusera på sitt gående... :/

Men hur stolt kan man bli egentligen!?? Jag håller iaf på att spricka sönder av stolthet!! :)

Mamma och pappas älskade gojänta.

Drygt 9 ½ månad och du börjar redan kunna gå. Vart tar tiden vägen!??

Jag lever...

...tror jag. Haft migrän till och från sedan i fredags så det kan ju förklara en del. Men förstå kombinationen att ha ett sprängande huvud och käka starka värktabletter med en liten dotter som vaknar och vill äta en gång under natten och som sedan vill kliva upp runt 06.00 snåret. I natt vaknade jag dessutom av huvudvärken, klev upp för att hämta en tablett, och möts av våran kvarglömda barnvagnen, ute. Översnöad. Fick ställa mig, halvnaken som jag var, och börja skaka av filten, fällen och barnvagnen ute på bron. Fiii faen på ren hebreiska!!
Behöver ja ens säga att kaffekonsumtionen i Speckstahuset har varit omänsklig denna vecka?
Imorgon är P ledig. För mig betyder det en hel natts sömn med tillhörande sovmorgon imorgon. Yeeh!

Födelsedag

Yes, i måndags blev Puttrick 31 år. Tänkte kliva upp med honom på morgonen, göra frukost och gratta honom med ett paket. Mirah har ju börjat vakna vid 06.00 på morgonen nu (förmodligen eftersom P:s väckarklocka ringer) så när hon började låta var jag snabb som attans upp ur sängen. Men konstigt nog låg det leksaker i Mirahs säng... och blöjan var bytt. Kollade på klockan, 06.23, och inser att P hunnit dra på jobbet och jag har sovit som en stock medan han tagit hand om Mirah. Jaha, grattis på födelsedagen då älskling! haha

Tog igen missen med att laga middag, fixa kalas och ge paket och blommor på kvällen! :) När hela "tjocka" släkten åkt på kvällen var det sedan riktigt skönt att glida ner i soffan och bara känna lugnet.



Mirah ville ge ett eget paket, ett par kallsipper, och skrev själv på papperet.

Utöver de fick han även en piké t-shirt från Peak, ett vattenlarm (som han ville ha till extra varmvattenberedaren), ett kort på Mirah och mig och blommor.

--------------------------------------

Och just nu: Mirah håller på att få sitt golv inlagt på hennes kommande rum! Spännande! :D

Helgen!

Lördagen började på bästa tänkbara sätt. Med årets skrattattack..er.

På morgonen när vi satt i soffan satt jag å käkade lite av de kvarvarande dillchipsen sen gårdagen. Eftersom jag vet att Mirah älskar dillchips så fick hon ett eget som hon sög bort all dill på. Därefter la jag det blöta och halvslemmiga chipset brevid skålen.

Tio minuter senare, när jag står i köket, kommer en grimascherande tuggande Patrick och frågar vad tusan jag gjort med chipset som låg brevid skålen... Men fattar ni skrattattacken! Jag skrattade så tårarna sprutade!! Och frågan är ju fortfarande: Varför stoppar man överhuvud taget ett chips i munnen som ligger BREVID skålen!? Är iaf skadeglädje när den är som bäst...

En timme senare, när vi ätit frukost, tar Mirah i så hon nästan sprängs och bajsblöjan är ett faktum. Vi dealar om vem som ska byta och vem som ska plocka undan hela frukosten. Jag förhandlar till mig frukosten och Patrick får skiten. Efter en minut förstår jag att att jag dragit vinstlotten och att dagens andra skrattattack är ett faktum.

En Patrick med panik och en bebis med skit över hela ryggen, skötbordet och självklart även på armen som hon la i skiten. Tro mig, det har aldrig varit så lättsamt att plocka undan en frukost! ;)

På eftermiddagen sen kom Hellen, Henka och Noel hit för att grilla lite hamburgare till lunch i det strålande vädret. På kvällen skulle vi premiärgrilla, med kött och majskolvar och hela kittet. Blev dock så mätt på burgarna att kvällens middag blev vin, chips och godis. En inte allt för ovanlig företeelse när vi umgås.
Mirah och Noel hängde med varandra som vanligt. Mirah ville åka snålskjuts med Noel men då han hade fullt upp att leka med sakerna på brickan tog hon då och då saken i egna händer, klev ner från stolen, sköt på honom och Noel hamnade ute i hallen. Sen lämnade hon honom där och gick tillbaka till oss. Schysst kompis! 

På söndags var det samma kanonväder som i lördags så då tog vi gårdagsmiddagen-som-inte-blev-av och tog den som lunch istället. Mumma!

Ante och Susanna kom också förbi å myste å grillade med oss!

Mirah isbjörn provar att åka pulka, andra dagen i rad. Men njä, inget för henne än. Ser mest skräckslagen ut när hon åker och när man stannar så börjar hon grina. Men skam den som ger sig! ;)

Efter lite flygning blev man glad igen och pulkaturen var bortglömd!

-------------------------------------------------

Jo just. Premiäråkte på mina nya skidor på söndagsmorgonen. Ville inte. Var dimmigt, grått och trisst på morgonen. Men P gav sig inte, "Vi ska åka, så är det bara!". Han gick till och med och plockade fram kläder åt mig.

Väl på sjön (Rännösjön) kändes det bra i några få hundra meter. Sen var jag iskall om mina fingrar och mina lungor var iskalla efter allt flåsande. Jag gnydde som en 6-åring och ville åka hem. Men nä, runt hela sjön skulle vi, 5 km. Tog några hundra pauser, försökte få till nån teknik som jag sedan bojkottade och ville gena sista biten. Nä, jag tyckte faktiskt inte att det var sådär "fantastiskt roligt" som skidentusiasterna säger. Men det kanske kommer, kanske. Ska nog upp till pappsen i Hullis imorrn iaf och prova att åka igen med plastismorsan. Förhoppningsvis kanske det så småningom iaf blir mindre tråkigt! ;)

Krönikör

Ja idag gick man från motorkrönikör till familjekrönikör. Här hoppar man vitt och brett mellan genrerna. Men är man bäst på allt så är man...*host* ;) Och i och med detta så klev även Mirihs in i rampljuset. Såg ut som hon inte gjort annat när fotografen Anna ställde upp oss. Klick, klick, klick och Mirah visste precis var hon hade kameran. Kanske ska ställa upp i "Mammor och minimodeller" sedan!? Njä, skulle inte tro det va...

Dagens krönika i Sundsvalls Nyheters bilaga "En barnlek".

Och krönikan har ni här:

För nio månader sedan förändrades mitt liv totalt. För nio månaders sedan blev jag nämligen mamma till världens bästa och goaste lilla... marodör. Ja jag kallar henne så. Min dotter Mirah. Jag älskar henne över allt annat i hela vida världen men till mitt förtret har hon ärvt min tjurighet...

I vårat hem har jag nämligen gett mig sjuttsingen på att behålla all inredning på den plats de står på, trots hennes framfart, och det har väl gått, sådär. Jag ljuger inte om jag säger att jag ropar “AJ, AJ!” och “NEJ!” minst 50 gånger om dagen, men hennes tjurighet klår min, med hästlänger. Idag är hon nio månader. Om tolv år och tre månader är hon tonåring. Scheisse!
   För några veckor sedan dök till exempel min fina designlampa rakt i golvet, trots ett flertal “aj, aj”. Med sig i fallet hann den även göra en fin reva i den vita luckan på tv-bänken som den stod på. Några dagar senare skulle vi tända lampan, som till synes klarat sig oskadd, och vips så släcktes halva kåken ner. Kortslutning hette det visst.

   En annnan dag kom plötsligt min gardin kom krypandes över vardagsrumsgolvet, grymtandes och muttrandes, med gardinstången och allt i släptåg.
I mina stora fina fönster står det stora fina blommor. Likt en katt är hon där och nafsar på bladen och spottar och fräser. Och fönsterrutorna, ja... handavtrycken går inte att räkna och var och varannan dag står hon även och slickar på dem. Fint. Jag som älskar att putsa fönster...
   Men på något konstigt sätt så gör allt detta inte ett skit. Inte ens om hon så skulle råka bränna ner hela kåken. För allt ens barn gör är fantastiskt. Ja okej, sååå fantastiskt skulle det kanske inte vara med en nerbränd kåk, men ni fattar. De utforskar ju bara världen!
Och det är just det här som är så underbart. Den här känslan att man älskar sitt barn så villkorslöst att inget skulle kunna ta det ifrån en.
   Ja, jag skulle göra allt för min lilla mysiga, underbara marodör. Hon är mitt allt. Och faktum är, att förr var det spännande att gå på krogen. Men idag, med Mirah i huset, är det mest spännande att vara i sitt eget hem. Undra vad som händer härnäst...



Mirah 9 månader, typ.

Hmmm, vart tog Mirahs 9 månadersdag vägen?? Jäddra februari. Hon fick fira idag istället.

Men alltså, nio månader... shit var mycket det hänt på dessa månader! Tänk att för nio månader och en dag sedan låg Mirah i min mage. Idag kryper, står och går hon (går med hjälp och inte helt själv än), fattar så mycket mer än man kan ana och är på G att börja snacka. Hjälp, jag hinner inte med mig!!

KRYPER, STÅR, GÅR 

Kryper fortfarande med dunderfart. Brukar köra jagis i vardagsrummet då jag kryper först och Mirah hänger på efter. Ställer sig fortfarande upp mot allt. Står själv lite då och då när hon har en leksak i handen och glömmer bort att hålla i sig. Gå kan hon numera även göra när man bara håller i en hand. Dock blir hon väldigt osäker och tar korta stappliga steg. Så fort hon känner att hon inte har kontroll sätter hon sig ner.

UTFORSKAR
Nu utforskar hon ALLT. Precis allt är spännande och mestadels ser hon ut som en fågelholk då hon spanar in allt nytt. TV-bänken är fortfarande favvostället att stå vid men nu har hon även listat ut hur man öppnar dörrarna på den... Så nu för tiden flyger det ljus, tv-spel, kablar och usb-minnen till höger å vänster när hon är där och rotar. Till vårat förtret biter "Aj, aj" än så länge inte på hennes dörröppnande.
Även diskmaskinen har blivit en favvorit. Kryper snabbare än blixten när hon hör att vi plockar i eller ur den och samma sak är det här. VÄGRAR lyssna på "aj, aj". Ljuger inte om vi, bara ikväll, lyft bort henne femton gånger från den men ändå kryper hon tillbaka och ska pilla. Tjurig var det ja...
Och pillar gör hon på allt hon ser. Är en jävel på att pilla upp och skruva upp saker. Småskruvarna på gåvagnen, muttern till ratten på gåbilen, spakarna på barstolarna som man höjer och sänker med och skruvarna på värmefördelaren är hon och skruvar upp. Begriper inte hur hon lyckas med sina små händer!! I niomånaderspresent fick hon nått så flickigt som en snickarbänk i format mini. Kändes som att det passade vår skruvande lilla dam! :)

TÄNDER
Fyra tänder kan hon nu stoltsera med. Två nere och nu två uppe. Och hennes nya partytrick är att gnissla dessa stackars små riskorn mot varandra så det skär genom hela ryggraden på en. Och vass är de också, något Patrick bittert fick erfara när hon snabbt som attans sög tag i fingret hans och bet till. Skadeglädje på högsta nivån hos mamman i huset under det ögonblicket! hehe

SÖMN
Sovrutinerna den senaste tiden har varit ganska så stabila.
Vaknar: Runt 07.00
Sover lunch: Cirka 10.00-13.00. Nuförtiden blir det oftast lunchsovning i vagnen ute och det älskar hon. Sover allt som oftast tre timmar i sträck då. Perfekt sovtid i detta fina vårväder så att mamman kan sola i lugn och ro! ;)
Sover middag: Cirka 15.00-15.30. Då tar hon en lättare powernap på cirkus en halvtimme.
Nattning: Runt 19.00. Blir det senare märker man stor skíllnad på humöret. En övertrött Mirah har oftast svårt att komma till ro och grinar en skvätt.

MAT
Fortfarande galen i mat. Precis i början av måltiderna, när hon är som mest hungrig, hinner man knappt få in skeden i munnen på henne innan hon skriker efter nästa tugga. När maten är slut blir hon allt som oftast galen igen och skriker efter mer. Men tro mig, verkar inte finnas någon botten i henne så skulle vi ge mer skulle vi förmodligen mata ihjäl henne! :) Och tre sekunder efter att man lyft upp henne ur barnstolen så blir hon nöjd igen.
Provade för första gången att laga egen barnmat i söndags. Blev potatis, sötpotatis, morötter, broccoli och lax. Svingott tyckte jag, sådär tyckte Mirah.
Idag bytte jag ut laxen mot kyckling, som jag stekt med persilja, och mosade även i lite avocado och då molade hon i sig allt minsann. Morsan är inte så pjåkig ändå! ;)

Äter gör hon på nästan samma tider som förut:
* Frukost: Gröt, 1½ portion (vid 9,10-tiden).

* Lunch: Burkmat + efterrätt (vid 13-tiden).
* Middag: Burkmat (vid 16-tiden).
* Kvällsfika: Gröt 1½ portion (vid 19-tiden)
* Nattmål: Välling 150 ml (vid 02.00)
Är fortfarande för lat för att orka med en få-Mirah-att-sluta-äta-på-natten-batalj. Och med en sambo som är blödigare än en person med blödarsjuka så är jag ganska så säker på att han kommer sabba allt ändå då han inte pallar att höra henne grina... :)

LYSSNA & PRATA
Ja nu börjar det hända grejjer! Nu märker man verkligen att hon fokuserar och lyssnar när man försöker lära henne nya ord. Vet absolut att hennes namn är Mirah, det har hon haft koll på länge och lyssnar som sagt iblaaand på "aj, aj".
Mamma och pappa har hon sagt ett tag nu, dock mera åt hållet "mammamammamma" och "bappabappabapp" och vet nog inte riktigt innerbörden i det. Försöker ivrigt svara "Ja Mirah" så fort hon säger mamma så hon ska förstå.
I tisdags sa hon iaf sitt första riktiga ord! BAMPA! (lampa)
Har några dagar verkligen pekat på lamor och sagt lampa och ibland har hon försökt men inte fått fram något men i tisdags när jag var på jobbet skulle jag visa Alex att hon snart kunde säga lampa och pekade på hennes skrivbordslampa och sa ordet. Såg hur Mirah koncentrerade sig och fram kom "ba", då sa jag åter igen "laaampaaa" (sådär öööövertydligt) och då kom det! "bampa".
Kan även vinka, ibland. Lyfter då på armen och böjer lite på fingrarna.

Så här ser det oftast ut när hon är i full färd att öppna dörrarna på tv-bänken.

1. Superglad över det hon åstadkommit. 2. Mamma ser och säger "aj, aj!" 3. Mirah blir förbannad!

Pill, pill, pill.

Notera även det fina handledsvecket. Som sagt, gumman gillar mat...

Står ofta vid altandörrarna och spanar. Framförallt den vid köket. (förmodligen kollar hon på bilarna på vägen). Och när hon ändå står där passar hon på att fingra så mycket som möjligt och även slicka på rutan. Blir sååå himla fint, framförallt när solen ligger på... tur man ääälskar att putsa fönster... *host, host*

Gardinen har hon varit på igen. Denna gång verkade hon bara bli less och tog det med ro. Satt snällt kvar och beundrade utsikten tills hjälpen kom.

De små vassa riskornen nere.

Galen... Om man är less på att bara stå vid vardagsrumsbordet så kan man ju skjuta dit gåvagnen och ställa sig på den. Blir ju lite mer risky då. Pappa upp i dagen eller!?



Surt, sa räven.

Matthelvittit verkar bli ett minne blott. Köps hem från Belgien, dock bara i helrullar. 30 meter. Frågan är ju vad man ska göra med de 27 metrarna som blir över då. Kanske ska höra med nygrannen om vi ska rulla ut en exklusiv gång mellan oss så våra knoddz slipper ta på sig fosslossingarna om de ska hälsa på varandra. Eller så kanske inte... Kvastskaft också! (Just ja, enligt farmor är det också en svordom. Man har ju liksom bara bytt ut ordet men innebörden är ju densamma. Suck, går inte ens att svära snyggt nu för tiden...)

Sen hade visst golvet hunnit blitt dyrare osså sedan sist vi handlade. Typ 3 000 spänn. Ja men hey, är ju så roligt att lägga pengar på ett golv så det gör ju inget. Ville ändå inte handla massa nya vår- och sommarkläder, tycker det är så roligt att återvinna! Ett litet nytt skärp och plagget blir som nytt! (Obs. läses med enorm portion överdrivenhet, fejk entusiasm och ett påklistrat flin.)

Näe, jag ä in´t bitter...

Nu ska jag googla trappräcken.