Jojo...

...medan somliga håller på med jojobantning så får nog jag titulera mig själv som en jojobloggare. Upp och ner, i dalar och på toppar. Just nu verkar ja vara in nån slags liten dal mellan två gigantiska Mount Everestberg, typ.
Men det händer ju för sjutton gubbar inte så himlans mycket just nu. Varken på husfronten eller i upplevelsefronten. Så det som har hänt sedan sist är typ:

• Att vi har rest tillbaka i tiden för en kväll och varit ett rykande hett Rockabilly-par på min kompis Tinas 30-årsfest.
• Att vi har fått räcket till trappen men också lämnat tillbaka det inom loppet av två timmar. Var nästan inte en pinal rätt i paketet och till och med Ryds-killen blev full i skratt och funderade på var det var för nissar som paketerat vår order. Surt sa räven, när man liksom ville sätta igång....
• Att vi har århundradets räkningshög vilket gör att vidare husprojekt får fortsätta vänta. Trisst! Mammaledighet i all ära, det är det absolut bästa som finns att man har möjlighet att vara hemma, men pengarna alltså, avsaknaden av dem, scheisse... Snablans vad rik vi kommer känna oss den dagen vi jobbar båda två och får fulla löner!
• Att den sablans nedriga magsjukan som Mirah hade har rubbat på ALLT vad rutiner heter. Tretimmars-sovningen mellan 10-13 har nu bara blitt 1½ typ. Vill hellre sova längre på eftermiddagen... Är mera grining, eller mera, NU har hon blivit grinig. Har aldrig varit det förut men nu smågnälls det titt som tätt och händer det inget då börjar hon storgrina. Nattningen vid 19 som alltid förut gått helt smärtfritt är ett minne blott. STORgrinar, verkligen med STORA bokstäver, och vi får gå in typ 17 gånger känns det som. Sen sover hon till 22, vaknar, VRÅLgrinar och går inte att söva ner på typ hundra år. Dessutom svettas hon amazonasfloder när hon sover så förmodligen har hon kanske nån infektion i kroppen. Eller nått. Femminuters-metoden försvåras även AVSEVÄRT när lillfarbrorn man bor med inte klarar av att höra gråt och ja, då kan ni kanske förstå vad som händer... Mirah fortsätter grina och karln får dessutom universums grinigaste fruntimmer på köpet. Jippi!

 

Storm, eller nått. Tror vi måste förankra utemöbeln lite... När det blåser verkar det bli nån slags virvel i vinkeln på altanen så för några dagar sedan såg det ut såhär! Möbeln som är inringad har liksom förflyttat sig smidigt förbi den andra möbeln! Strange....

Rockabilly var det här! ;)

Festdeltagarna var uppdelade i tre grupper. En grupp var utklädda till Rockabilly, en grupp till hårdrockare och en grupp till hipphoppare! Visst är vi snygga! Jag, Anna, Fredde och Patrick.

En Marie, en Tina, en Marie. En Marie, en Kina och en Fredde.

By the way så röker ja inte på riktigt. Inte ens på fest. Men är man rockabilly måste man låtsas. När jag skulle inhandla ciggisarna som rekvistita bad jag om ett LITET paket. Hon i kassan tittade på mig som om jag vore dum i huvudet.

"Litet? Menar du korta? Långa vet jag att det finns men inte korta..."

"Öhh nä men ett litet PAKET. Typ 10 stycken är det väl bara i då väl"

"Hmm tror inte vi har det. Vet inte ens av att det finns..."

Okej. De fanns iallafall när JAG var liten. Och plötsligt kände jag mig jääääävligt gammal.

Och by the way igen. Jag köpte fem barnmatsburkar och ett ciggpaket. Snyggt! Tro om jag kände mig som världens trashigaste morsa...

Festen innehöll även en teater. Med ofrivillga deltagare. Jag blev bruttan Diana medan andra blev allt från hästen Hero, Fantomen eller en simpel enkel sten. Fick "hångla" med både Guran och Fantomen innan pjäsen avlutades med att Fantomen råkade slänga upp mig åt fel håll på hästen Hero...

 "Och där red Diana och Fantomen ut, storstilat, rakryggat och kära, med en elegans man sällan skådat på den grasiösa hästen Hero... THE END."

Ja grasiöst var det ja....

Mitt smink var iaf typ obefintligt efter att ha garvat sönder mig under hela pjäsens gång.

Är det någon som kan ordna fest så är det Tina Eriksson!

(De sista fyra bilderna är lånade av Tinis)