Dagen med stort D!

Idag blir våran, världens absolut bästa, mest fantastiska, snällaste, gulligaste, tjurigaste, matgladaste, spralligaste dotter 1 år!!

Hipp hipp hurra! Hurra! Hurra! Hurraaaa!!

Av blicket att döma var våran present, ett bollhav med 300 bollar, väldigt uppskattad.

Och när man blir så där glad står förhoppningsvis mamman och pappan ut med att plocka bollar runt hela huset under en lång tid framöver... ;)

ÄLSKAR DIG SÅ DET GÖR ONT!!!

Har inte tid mer er...

Ja, så skulle man ju kunna säga. För förra veckans finhögsommarväder gjorde att vi har spenderat våra dagar och kvällar utomhus så jag har helt enkelt prioriterat bort bloggen. Men NU blir det åka av igen! :D
Uj, uj, uj vad det har hänt grejjer här hemma nu! Och det är såååå kul! Men DET ägnar jag ett eget inlägg åt sedan.
Nu slänger jag istället in lite bilder på hur veckan som gått har sett ut.

Mirah älskar att vara ute på upptäktsfärd. Och fort går det. Nu mera går hon inte, hon springer, var hon än ska.

Min snyggaste, coolaste och käraste ägodel!

Vi har myst ute på filten och ätit många uteluncher...

 samt lekt i gräset och självklart ätit gräs.

Jag har åter igen fyndat! Skokanonens konk gav mig fem nya par skor i påsen. Allt för halva priset. Mirihs fick sig ett par adidisar (som hon kan ha till hösten) och ett par tofflor. Själv köpte jag mig ett par träpjucks (hey, bor man på landet så bor man på landet!) och ett par sommarskor.

Patrick fick sig ett par uggly "foppatofflor". Men då toffeljäkeln så passande hette "Patrick", och med ck till och med, så kunde man ju inte låta bli att handla. Sköna, ja det är dom. Men de är förihelvete inte snygga!

Jag har försökt att städa. Det vill säga: jag städar, Mirah drar fram. Känns ganska så tröstlöst ibland.

Vi har ätit frulle på altanen med en sjuhelsikes utsikt för våra ögon. När Marmen ligger helt spegelblank, solen skiner och det enda ljud man hör är fågelkvittret. Då är det magiskt! Helt sjukt magiskt. Man får liksom en energiboost som inte går att förklara!

Men efter nån timme är plötsligt altanen inte lika fridfull längre.

Tvätten ska hängas nånstans, Mirah måste få skugga, Mirah måste ha nån lekhörna, Mirah måste sova i skuggan och mamman måste ha nånstans att sola.

För er som inte vet så är det här jag i ett nötskal. Jag har ABSOLUT INGA problem att dra fram grejjer. Jag skulle faktiskt kunna kalla mig en liten expert på området. Att plocka undan skiten däremot...

Mirah har premiärsovit i bara blöjan för denna säsong. Myssit!

Med solkräm i hårbotten går det lätt att göra frisyrer. En uttråkad mamma kan roa sig länge... ;)

Om man går på en två timmars lång promenad i solskenet kan man få en sån här fin bränna. Schnyyggt!

Som tur var fortsatte det fina vädret så de snygga ränderna är ett minne blott, tack å lov!

De små miniatyrerna har badat och plaskat. Mirah är en killtjusare utan dess like och delade badkar med två olika snubbar samma dag. Vart ska detta sluta!? ;)

Mirah och Noel kylde av sig lite hemma i vårat badkar.

Längtar till den dagen man får visa dessa badbilder då de badat nakna tillsammans, typ när de är 14-15 år och suuuperkänsliga för sånna saker! Moahaha!

Anna, jag, Elin och Malin på schlagerkväll hos systeryster i lördags.

Kan meddela att hela området måste ha hört oss skrika under omröstningen... (hade förmodligen inget med alkoholkonsumtionen att göra, alls...) Vid en "12:a" som delades ut till la Swede blev till och med Anna så exalterad att köra en high five, jag var dock en millisekund efter och hann inte få upp handen, så då lappa hon till mig i pannan istället i bara farten! Pang! Och jag gjorde i princip en trippelsaltomortal baklänges i soffan. Här snackar vi övertaggad! haha

Men fy sjuttsingen så trevligt vi hade! Dock hade jag kunnat hoppa över krogbesöket i staden.

Dagen innan, i fredags, spenderade jag å Patrick på tu man hand med restaurangbesök och bio.

Dagen till ära firade vi ju 11 år tillsammans! Mycket mysigt att få lite egen tid!

------- Snipp snapp snut, så var resumén slut! -------

Nu jäddrar tror ja skinkorna lossnar!

Japp. Syrran lurade med mig på det lokala träningsstället TRIM ikväll. MageRumpaLår hette det visst, var inte alls nå jobbigt, man behövde inge kondition alls. Hon glömde dock nämna att det kunde vara bra att innehava muskler. Hon glömde även nämna att hon tycker det är det absolut jobbigaste passet de har där. Det kläckte hon ur sig EFTER passet. Tack för den liksom.
När det var vätskepaus efter 15 minuter ramlade jag ihop när jag skulle böja mig ner efter vattenflaskan. Benen skakade likt asplöven under stormen Dagmar och bärigheten var lika med obefintlig. Å då var det 45 minuter kvar, bara.
Behöver jag säga att jag knappast klarade av ALLA övningar under dessa 45 minuter. Och behöver jag ens säga att jag kollade på klockan en si så där 500 gånger under dessa 45 minuter och tyckte att tiden stog sjuuukt stilla och att passet kändes som att det aaaldrig skulle ta slut...

När passet så äääntligen var över såg syrran snällt till att Anna (instruktören) bokade in oss på Step intervall imorgon. Ja men tack du. Med ett arsle som värker så jag tror skinkorna ska ramla av och med ben som är dallrigare och slakare än överkokt spaghetti så känns ju Step som ett jefligt trevligt pass. Verkligen.

Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad och massera skinkjeflarna....

Shoppillishop.

MEN vad tiden går fort! Om en och en halv vecka fyller min lilla bäbis 1 år. Sjuukt.

Och när man närmar sig 1 år så betyder ju även det att man vuxit lite sen man föddes. Så i förrgår var jag in på Babyproffsen och inhandlade en ny barnstol till bilen. Att det just nu var kampanj på den och var 400 kronor billigare gjorde ju inte mig nått! ;)

Sedan köpte jag även en ny barnvagn till Mirihs. Är egentligen en födelsedagspresent till henne från mamma men då hon inte får köra bil så lovade jag att köpa hem den när jag ändå var där.

Sen att jag åter igen for på Birsta utan bankomatkort är ju en annan historia. Han jag delar räkningar med har ju en jefla tendens att låna mitt kort och ALDRIG lägga tillbaka det i plånboken efteråt. Snopet stog jag där IGEN, hungrig som en jäddra gam, och skulle köpa lunch. Men nä nä, min sambo lider tydligen av för tidig demens och bankomatkortet låg fint ombonat i hans innerficka i jackan, hemma.

Svaret jag fick när jag fruktansvärt irriterat ringde och skällde ut han!?

"Ja men då ligger det nog i kvar i jackficka. Men den jackan brukar ju du låna ibland, så har du tur har du jackan på dig och därmed bankomatkortet med dig!" (säger han med en glad stämma dessutom...)

Tror ni det osade liiite ur öronen på mig!!?

Lät honom veta att jag iaf skulle in på jobbet sen i stan, och utan kort kunde jag inte betala P-avgift, och fick ja då böter så fick han jävligt klart för sig vem som skulle betala dem isåfall. (Slapp böter som tur var)

Och tur är väl att jag jobbar med världens bästa Alex. Hon tyckte så synd om hungriga mig så hon sprang ner på Tant Anki:s och köpte en gosallad åt mig som fanns på plats när jag väl anlände till jobbet! Gulle dig!!

I alla fulla fall så skulle jag ju skjutsa in Helen å Henka till stan på eftermiddagen så då passade jag på att åka ut till Birsta IGEN och handla mina grejjer. Nä men Birsta är ju trevligt....

Ett självklart val för min del. En Maxi Cosi Mobi. Med ställbara lägen så man kan ändra sittställningen under färd, från rakt sittandes till mer liggandes. På detta sätt slipper man en hängande nacke när Mirah somnat.

2 599 pickadoller på Babyproffsen.

Och förövrigt så handlar ja nästan allt på Babyproffsen i Birsta. Sjuukligt trevlig och bra personal. Kunniga och hjälpsamma. Jag kan faktiskt betala en hundring extra bara för att de är så bra där!

En Babytravel Bangkok. En smidig sittvagn, sulky, som blir kanon nu i sommar.

Valde svart rakt igenom då filtar och annat ploj får stå för färg istället.

899 kronor. Tack mammsen! ;)

Rekordmorgon och nya projekt.

Dagen började kaotiskt. Var sjuuukt trött igår, inatt och imorse. Varit rätt trött den senaste tiden överlag faktiskt. Kanske börjar kroppen strejka lite efter alla hektiska veckor med sjukdomar, sabbade rutiner och dålig sömn om nätterna. I morse var jag i princip okontaktbar. Bad P att ta Mirah, trots att han är sjuk, då jag helt enkelt inte ens orkade öppna ögonen.

10.49 kommer han in, väcker mig, och frågar om jag inte ska vakna snart. Instinktivt känner jag att ngt inte står rätt till och frågar vad klockan är.

"Den är elva."

"VA!? Skämtar du!??" Jag kollar på klockan. 10.49.

"Jag ska vara på BVC för vaccination med Mirah klockan 11.00!!!"

Och självklart hade P lagt Mirah för att sova ute i vagnen för bara tjugo minuter sedan, fortfarande i pyjamas...

Kan iaf berätta att jag förmodligen aldrig hoppat ur sängen fortare i hela mitt liv och när klockan slog 11.05 klev jag å Mirah innanför dörrarna på BVC. Här snackar vi världsrekord! Medan jag drog på mig kläderna och borstade tänderna, fick Patrick väcka upp Mirah och klä på henne. Lillstackar´n måste ju ha trott att det brunnit för oss. :)

1-årskontrollen avklarad och sista vaccinationen i vardera ben är gjord. Ska tillbaka om två månader och väga igen bara då vikten inte hängt med i kurvan. De två magsjukorna vet vi ju är boven men det känns skönt att de ändå vill se att hon återhämtar sig ordentligt.

Dessutom imponerade hon på doktorn då hon redan klarar steg de checkar av på 18 månaderskollen. Stolt som en tupp är ju liksom bara förnamnet! ;)  

Resten av dagen har jag gett mig på ett nytt projekt. Också. Och det ska jag fixa heeelt själv. Så idag premiärade jag på kap- och girsågen. Blev en liten såghitler där ett tag och sågade bara mer och mer. Ja jäddrar i min låda var roligt det är att klura, mäta, tänka, räkna, såga och förhoppningsvis få ihop det preciiis som man tänkt sig. Imorrn kan jag förhoppningsvis låna en spikpistol så då borde detta projekt inte vara allt för långt bort! :)

När man fyndar sig till chock!

Ja dra mig baklänges vad vi har fyndat hörrni! Har ju liksom ett helt hus som ska fyllas och det kostar ju en del. Men så i fredags såg vi affären BOOM:s annons om lagerrensningen ute i Essvik med start klockan 10.00 i lördags. Så vi tänkte att, va faan vi ger det en chans, har ju ändå inget annat för oss. 10.15 var vi på plats. Och vi var inte ensamma...

Om jag säger så här. Gick fram till en svart soffa som såg skön ut. Kollade på prislappen. 300 kronor!! Alltså TREHUNDRA KRONOR! Ropade snabbt som attans på Patrick och beordrade honom att sätta ner sitt söta lilla arsle i soffan så ingen annan hann sno den av oss. Själv begav jag mig mot en anställt för att fråga hur man gick till väga om man ville köpa en soffa.

"Ta av prislappen och gå och betala så är den din." fick jag till svar. Vände mig om. Och där stog den andra soffan. 450 kronor. FYRAHUNDRAFEMTIO KRONOR!

"Faan Patrick, här är en till soffa för bara 450 kronor!"

"Va!? Ja men ta den också då!"

"Men behöver vi två?"

"Har ju ett helt hus att fylla! Annars kan vi väl ta nån till stugan på Alnö eller fjällen!"

"Ja va faen, är ju inga pengar." Och swosch så for prislappen av. Soffan var vår. Den också.

Men fattar ni. TVÅ soffor. En STOR ljuslykta. Fem olika mindre ljuslyktor. Två lyktstativ. 980 kronor.

NIOHUNDRAÅTTIO KRONOR betalade vi för ALLT! Fattar ni vad billigt! Ja att vi hamnade i chock över våra fynd är kanske inte så svårt att förstå...

Soffa numero uno. Samt de två lykthållarna och ljuslyktorna jag köpte till.

Soffa numero due. Inte sofforna vi skulle köpt om de hade varit till ordinarie pris. Men hey, vi snackar 750 riksdaler för två soffor! Patricks pikétröjor brukar kunna gå loss på 700 spänn. Nu la vi till en femtilapp och fick två soffor istället för en sketen liten pikétischa. Skev värld vi lever i ibland...

Älskar glaslyktorna! Tyvärr fanns de inte fler lykthållare kvar men får kanske komplettera med några till ordinarie pris. Känns svårt att få dem för 20 kronor styck nån annanstans bara! ;) 

Men hur mycket älskar man inte DENNA lyktan då! 30 cm bred och 70 cm hög.

Såg en exakt likadan på Lagerhaus, för över tusenlappen! Själv betalade jag 40 kronor för min. Dock är två glassidor trasig men de köper jag nya hos glasmästaren för en nätt liten slant.

40 kronor gott folk. Sinnes.

När det liksom bara går runt å runt å runt...

Nä, är liksom ingen idé att bli less nu längre. Patrick ringde hem från jobbet igår och berättade att han satt med tjocktröja och jacka på, inomhus, och hade ont i hela kroppen. När han väl kom hem var magsjukan ett faktum. Å febern fick han med på köpet. Jippi! Då går vi på´t igen då! Sinnes!!
Och idag ringde mamma. Samma skit hon också. Igen.
Vad händer!!?? Har vi hamnat i det evighetsnurrande ekorrhjulet med sjukdomar!?? Och hur konstigt är det inte att JAG klarat mig igenom detta helt!? Jag om NÅN borde ju har fått både den ena och andra sjukdomen som blivit både nerspydd och nerskiten typ miljoner gånger. Mycke märklisch...

Jaja, idag blev det en ganska så soft dag då P varit hemma. Mirah har fått nya kompisar att titta på så hon har haft fullt upp hela dagen med att glo ut genom fönstret. Grannen Lollo har nämligen fixat iordning en hage nedanför oss och idag kom hennes två hästar på plats. Sjukt fina och mysiga hästar så nu blev våran utsikt ännu bättre!

Här fick vi precis syn på de nyutsläppta hästarna när vi var på övervåningen. Mirah satt klistrad vid fönstret och ropade, skrattade och slog på rutan.

När vi kom ner på nedervåningen gick hon raka vägen till fönstret igen.

Hade till och med problem att söva ner henne i vagnen när jag stog på altanen då hon VÄGRADE ligga ner utan skulle promt ställa sig upp och titta på hästarna. Eller "ätt" som hon nu kan säga. :)

Själv har jag fortsatt grejja med mitt senaste projekt. Köpte färg igår och idag blev det slipning.

Återstår att se va det blir för nått! ;)

Övernattning på hospitalet...

Ja förra veckan blev inte riktigt som jag tänkt mig. Då Patrick skulle vara borta tis-tors så hade ju jag planerat in att hälsa på mina familjemedlemmar både här och där. MEN Mirah spydde typ två gånger i timmen hela natten mot tisdagen, fick diarré mot morgonkvisten och fortsatte sedan att spy så fort hon fick något i magen. Vid åtta på tisdagsmorgonen kontaktade jag sjukvårdsupplysningen och hörde om de hade nått tips då Mirah bara blev hängigare och hängigare och slöare och slöare. Den otroligt omtänksamma sköterskan i telefonen tyckte att jag skulle försöka ge 1 tsk vätskeersättning var femte minut för att se om magen klarade av den lilla mängden åtminstone och manade själv på att hon skulle få ringa upp mig efter klockan tio för att höra hur det gått. (inte ofta de är sååå omtänksamma på sjukvårdsupplysningen kan jag ju säga....)
Men femminutersmatningen var för jäves. Allt kom upp och istället blev det så att Mirah spydde flera gånger i timmen, och eftersom det inte fanns just nått att spy så fick hon även spy galla, precis som under natten.
När då sjuksköterskan ringde upp mig strax före halv elva och hörde hur det gått och hur Mirah mådde så tyckte hon att jag skulle kontakta vårdcentralen och sedan åka in på Barnkliniken för att få dropp på henne.
Sagt och gjort, ringde vårdcentralen, och även de uppmanade mig att åka in på Barnkliniken. Kul!
Och här hemma satt jag själv då Patrick efter mycket velande och efter ett gemensamt beslut givit sig iväg på utbildningen i Stockholm! SUCK!
Packade ihop massa extra kläder till både mig å Mirah i skötväskan och begav mig in mot sjukhuset. OCH efter några timmar med fortsatta spyor och några läkarbesök så beslutade de sig för att behålla oss på barnavdelningen så de kunde ha Mirah under observation. Skönt att var bland kunniga människor men ändock... hemma är alltid hemma. Och sjukhus är alltid sjukhus. Äckelpäckellukt!
Dessutom fick vi  även sjukhusets finaste rum. Isoleringsrummet. Men starka order om att vi absolut inte fick lämna rummet för smittorisken, utan var det ngt fick jag trycka på larmknappen och vänta på personal. Tror ni jag tryckte nått på larmknappen eller!!??
"Ursäkta, skulle jag kunna få en filt?", "Mirah skulle vilja ha en kudde.", "Kan jag få bestick till min levererade kalla pizza?", "Mirah behöver mer ersättning.". m.m m.m m.m.....

När så onsdagskvällen kom fick vi ÄNTLIGEN åka hem. OCH vi slapp droppet! Läkaren valde dock att inte skriva ut oss då Mirah KÄNDES piggare men ändå inte fått i sig så mycket vätska så ifall det skulle komma ett bakslag så var det bara för oss att komma in igen. Ack så skönt att vi slapp sätta dropp på henne. Men ack så låååångtråkigt jag haft! Ensam i ett isolerat rum, nerspydda kläder, lakan och golv till höger och vänster, endast kanal 4 på tv:n och en mobiljävel som batteriet dog på redan på tisdagskvällen så det var omöjligt att kommunicera med omvärlden. Dessutom måste jag risa typ tre av fem sköterskor på avdelningen. Mähäiga, oserviceminded och slamsiga.
* En frågade MIG om vad Mirah skulle dricka och hur mycket, samt glömde komma med både kvällsfika, filt och Mirahs kudde.
* En skulle ta blodprov och lyckades bloda ner hela mig och Mirah samtidigt som hon var tvungen att känna på provröret typ fem gånger om hon verkligen satt på locket ordentligt.
* Och en kom in precis när Mirah spytt ner hela mig, sig, golvet och en del av min säng. Utbrister "Oj då, har du nått ombyte?" och går sedan ut från rummet. Fick torka golvet med pappersservetter från toan och dra lakanet åt sidan och lägga en handduk över. Fräscht!

Nä det var väääldigt skönt att komma bort från sjukhuset och åka hem till mamma för övernattning och omhändertagande i onsdags!

Mirah ligger utslagen hemma på tisdagmorgon.

I undersökningsrummet på barnkliniken. Spypåsen ständigt närvarande.

Som tur var hängde mammsen på sjukhuset samma dag så hon kunde vara sällskap en stund på dagen och kvällen.

Efter varje spyattack blev man trött och sov en stund.

Våran fina svit på barnavdelningen. Spjälsängen alias fängelsesängen var direktimporterad från en trendig möbelmässa. Tror de fick med min matchande säng på köpet.

Mirah med sitt första plåster efter blodprovet.

Om man ska hitta nått positivt i att ens barn är sjuk så är det att de blir extremt övergosig och vill vara nära och mysa konstant. INTE mig emot! Här var det sovpaus igen. 

Mirah sover en stund i den mysiga sängen. I hennes furtiofjärde (nu blir Alex stolt över min stavning) ombyte, typ.

Lakanen kommer även de från trendiga möbelmässan. Pastell är ju the shit i sommar!

(Bilderna på Mirah är som vanlig: se men inte röra)

---------------------------------------------------

Status på Mirah just nu är att hon fortfarande är i obalans med magen. Spydde en gång i lördags då det förmodligen blev för mycket mat i magen och en gång i går då hon fick lax med ris. Tror inte hon klarade den matträtten helt enkelt då hon ganska på en gång började hulka. Så just nu är det fortfarande små portioner, lite oftare, som gäller.

Allvarligt!!??

Nä men kul! Patrick drar iväg klockan 05.00 imorron bitti på kurs i El Stockholmo, I TRE DAGAR! Ja inget konstigt med det tänker ni, MEN nu är det så att Mirah inom loppet av en timme, vid 18-tiden, spytt ner sig fullständigt. Japp! Så nu kan ni läsa om den andra meningen och förstå min frustration!! Är det alltså magsjuka nu igen då går jag och dränker mig själv i kallaste Marmen. Typ.
Same shit som förra gången då det kom helt från en blå himmel. Utan förvarning. Uäck, uäck, uäck och hela lekfilten, Mirah och ett gossedjur fick se sig dränkta. MEN Mirah gjorde inte en min och efter en dusch var hon helt normal. Så vi for då iväg på Ica som planerat och hon strutta på och surra och hade sig som vanligt. MEN så kom vi hem och jag tog ur varorna och gick mot dörren medan Patrick gick runt bilen för att plocka ur Mirah och då skriker han: "Helvete! Hon spyr som gris!!!"
Japp. Hela Mirah är full i spya, från munnen till skorna och hela bilstolen är dränkt.
Alltså seriöst. Vad händer!?? Hon har ju PRECIIIIIS börjat om med sina rutiner som rubbades fullständigt efter den förra magsjukan för typ fyra veckor sen.
PEPPAR PEPPAR PEPPAR, och så ber jag till Gud hundra gånger, så kanske hon bara hade snurrat runt sitt lillfinger lite för många gånger å blitt yr och därför spytt. Man kan ju alltid drömma iaf... ;)

------------------------------

OCH så hann jag inte ens skriva klart inlägget så hör vi något från sovrummet, och Mirah har spytt ner hela sängen och sig själv. All vätskeersättning vi fått i henne är ett minne blott.
Torka, torka, torka och medan jag byter i sängen hör jag något från vardagsrummet. Japp! Mirah spyr ner hela Patrick och sig själv...
IN i duschen för tredje gången och sen ombyte på. Jag fortsätter bädda rent och jag hör "splash" igen. Japp! Mirah spyr igen men som tur var hann Patrick parera så hon bara spydde på golvet och klarade sig själv för en gångs skull. Nu vägrar hon dock vätskeersättning... Nicht gut! :/

Nu återstår att se om Puttrick åker till Stockholm eller inte... Med tanke på att han blev smittad sist och har haft lätt att få magsjuka förut så känns det föga lockande att åka till en kursgård 50 mil hemifrån ifall han skulle åka på´t han också....

Ja ja, den som lever får se.

Status just nu:
* Liten sover med babyvakt tätt intill så vi hör ifall hon spyr..
* 2:a maskinen tvätt körs för fullt.
* P packar IFALL han känner sig pigg imorgon och åker.
* Jag har ringt in jourhavande Rita Huvén (min mamma) som lovat att ta hand om mig å Mirah ifall jag också skulle åka dit och om Patrick åkt till Stockholm. Är man sjuk är man aldrig för gammal för att vilja bli ompysslad av sin mamma! ;)
* Jag är väldigt fruktansvärt, kolossalt och oerhört less just nu. Tror inte ni kan fatta hur less jag är på att ta reda på allt vad det innebär med magsjuka i huset. L.E.S.S! Så Jultomten, om du läser det här så vet du hur duktig jag varit på att ta hand om allt. Då vet du också att jag är värd en väldigt fruktansvärt, kolossalt och oerhört dyr julklapp. Bara så ru vet liksom!

Ny grill för sjutton!

Två dagar innan sista april var vi ju och införskaffade oss en ny gasolgrill. Sista april MÅSTE ju innehålla grillning och då våran fantastiskt fula snygga och värdelösa braiga gasolgrill blåste sönder för några veckor sedan så var vi ju tvungen att införskaffa en ny. Och med tanke på att vi fått ärva härket fingrillen av Helen och Henka, som i sin tur ärvde den av Henkas föräldrar, ja då kan ni ju gissa åldern på den grillen liksom... och hur vi verkligen var i behov av en ny grill...

Så dagen efter, och då menar jag verkligen dagen efter då vi var på 30-årskalas på kvällen, så satte vi oss ner på altanen och började montera ihop grillen TILLSAMMANS. Scheisse...

Ifrågasatte både en och två gånger hur i hellskotta karln kan arbeta som mekaniker med det tålamodet. Eller rättare sagt avsaknaden av det.

Läs detta med ett lite halvskrikande tonläge med en smutta irritation:

M- Men nu har du ju satt benen på fel ställen. Står ju här att nummer 1 ska vara till vänster och nr.2 till höger.

P- Ja men va fasen spelar det för roll!!? Gör ju ingen skillnad!

M- Ja men nu står det ju numrerat av en anledning. Är det inte lika bra att göra som det står på en gång!!?

P- Åhh... ja ja, men det spelar absolut ingen roll!

M- (tänker för mig själv att nä det är ju absolut jättedumt att följa den medföljande bruksanvisningen, IDIOT!)

10 minuter senare.

P- Håll i här FORT annars åker den här plåten in igen å då kastar jag grilljäveln åt helvete!!

M- Ja då kommer den säkert funka jättebra... (med ett drygt tonläge)

M- Hur i hellvitti kan du jobba som mekaniker när du inte ens pallar att sätta ihop en grill??

P- Men det är ju inte samma sak!!

M- Är re väll!? Bara lite större skruvar, typ.

P- Men du fattar ju inte. Är ju inte ALLS samma sak!

M- Nä i min värld måste det vara busenkelt att sätta ihop en sketen grill mot för att renovera en stor jäkla lastbilsmotor, men vad vet jag...

P- *skrattar* Åhh du är så dum! Tyst!

Efter en typ 30 minuter till var iaf grillen ihopmonterad och vi var dessutom vänner. Slutet gott, allting gott! ;)

Patrick i grillmonteringens början och innan hans tålamod försvann.

Tada!! Efter att ha levt med den ärvda sketfulasnygga grillen i ett år var våra krav inte de högsta på den nya grillen. En tvåtusenkronare från Bauhaus passade ypperligt för vårt ändamål.

Och efter att grillen sats ihop tog jag även tag i bilen och storstädade den både in- och utvändigt...

... medan Patrick tog med sig Mirah på fyrhjulingen och plockade lite blommor på ängen!

Här snackar vi jämställdhet! ;)

Den heliga skrift

Bibeln alltså. Nä jag har inte gått och slagit huvudet och blivit religiös. Men jag har en hemma. Och det är inte en vanlig en, som finns i typ alla kyrkor, församlingar och hotellrum. Här snackar vi bibeln med stort B.
Den är så grönjäkla hellskotta snygg, och stor, och gammal, och tung, och pampig. En riktig sån där Harry Potter-magibok typ. Har fått många fina kommentarer om den och kom liksom på att jag inte visat den för er här. Helt klart en av mina finaste inredningsdetaljer här hemma. Och om jag inte minns helt fel så är det Patricks farmor och farfars gamla bibel. Men rätta mig om jag har fel svärmora!? :D

32 cm hög, 12 cm tjock, 27 cm bred och inbunden i sidor med en tjocklek på 1 cm.

Ordentliga spännen och snyggt hantverk.

Lite kvällsläsning kanske!?

La en penna på bibeln så man ser hur stor den är.