Julfrossa!

Har sagt det förr och säger det igen. JAG. ÄLSKAR. JULEN!!
Älskar tiden innan då man får julpynta, tända massa ljus och bona om hemma. Och sen granen, när man fått hem granen och får klä den. Halleluja!
I helgen var ja iaf ut i skogen och traska på för att leta material till mitt julpynt. Medan jägarna ägnar sig åt att jaga älgar och björnar så ägnar jag mig åt att jaga miniatyrgranar. Mina objekt är mer lätthittade och håller sig lugna och stilla. Det gillar vi. Dessutom fick ja känna mig stark då jag lyckades dra upp dem med mina bara händer, med rötter och allt, ur jorden.
Dock höll jag mig ständigt nära vägen och bilen IFALL det skulle komma en björn, som vaknat ur sitt ide, som känt lukten av just mig och som skulle råka vara aggressiv och vilja äta upp mig. IFALL det skulle hända så skulle jag ha hunnit till bilen. Behöver ja säga att jag är hyperrädd för björnar!? ;D
Efter det har jag iaf börjat pynta hemma. Och jiiiiisus hur det ser ut nu. BOMBNEDSLAG. Blir ofta så när jag håller på, på nått konstigt sätt. Jag flyttar liksom runt, ändrar, provar och tillslut blir det totalt kaos med blommor överallt, mossa fulla golvet, kvistar till höger och vänster och glitter fulla mig och möblerna... Jaja, nån gång blir det nog klart. Lagomt till julafton kanske!? 

 

Många granar finns det. Men när man är perfektionist tar det evigheter att leta granar. Evigheter.

 

 

En gran på plats i hemmet. Mer bilder när jag pyntat klart, kanske.

 

Men man hinner ju även med lite kvalitetstid mellan pyntandet.

Mirah har kommit in i nån fas då hon blivit mer gosig och pussig och kommer spontant och vill ge en pussar eller komma upp i famnen och krama om en. INTE mig emot!

Hon har ju som sagt rätt stabila lår, dotra min. Nog för att jag har ganska små händer men jämfört med hennes lår... hehe.

ANNAT:

* Mirah var ju hemma hela förra veckan med mamma för att kurera sig ordentligt och bygga upp lite immunförsvar igen. Igår när jag hämtade henne på dagis berättade personalen att en av hennes dagiskompisar tokpjukat lagomt till lunchsovningen, och att det går magsjuka på en annan avdelning. Kul. Håller tummarna hårt nu att hon klarar sig denna gång!!

* I söndags körde jag förresten ett Step Intervall-pass. Ikväll blir det MRL igen. Jämarns, nu är man på G!! ;p

* I lördagsmorse gjorde hon. Vaknade, skrek efter lite uppmärksamhet, och i brist på åhörare tog hon saken i egna händer och hoppade över spjälsängen rakt ner i våran säng. Kröp upp på mig och tittade mig i ansiktet, såg så där sjukt glad och mallig ut och säger: "Heeeeej! Gomojon!"
Jaha. Är det koppel nästa nu då eller!? ;)
Som tur är somnar hon om i våran säng och sover faktiskt längre än förut. Så jag ska inte klaga. Det är faktiskt riktigt mysigt!